.

Tankar

Kännde att det nog kankse är dags för mig att faktiskt börja skriva ner mina tankar om hur jag tycker och upplever att det är att leva och träna med en perro.

För mig är detta den perfekta rasen, full av energi, lyhörd, vill bara vara med och hur stor arbetskapacitet som helst, mångsidg och helt underbar. Det som också gör det så roligt tycker jag är att jag inte behöver kämpa för att få en fin almänlydnad utan det liksom kommer av sig självt. Det sista skriver jag med reservation för att jag troligtvis kommer få komentarer kring det. Men för mig som tidigare haft terrier, akita, rottweiler, shiba så känns det som att jag inte behövt lägga någon tid på almänlydnaden utan bara kunnat ägna mig åt den roliga träningen. Har ju visserligen haft en perro tidigare under 5 månader som jag tränade och tävlade med, men hon var ju inte min men hon gjorde att jag blev förälskad i rasen.

Min jämförelse med perron mot tidgare raser jag haft är att en i alla fall min rottweiler är som ”att köra en kassler genom en potatispress och perron är som att köra en mycket välkokt potatis genom en potatispress” Så enligt mitt tycke är perron en mycket lätt hund att träna och lära saker då de är mycket arbetsvilliga och lär sig snabbt. Visserligen lär de sig också fel snabbt så det gäller att vara erfaren eller i alla fall tänka tilllite innan man börjar träna sin perro eller tänker lära denne en ny sak så det blir rätt från början. Det är ju ett kruks i sig, men med lite planering och att man tänker till lite innan man sätter igång så går det bra.

Jag tycker perron är en rolig hund som med rätt träning kan gå långt inom vilken sport som helst. En perro behöver som vilken annan hund struktur och lugn samt mycket social träning. Den Sociala träningen är ju så klart viktig att göra i tidig valp ålder. En social perro är en mycket trevlig hund. Perron har stor integritet vilket gör att de behöver tränas i att acceptera all hantering, men jag ser inte detta som att man behöver lägga hur mycket tid som helst på det. Inte med min individ i alla fall. alla är ju individer oh det är olika.

Att träna tävlingslydnad med sin perro är roligt och speciellt, kräver en del planering och en del tid som vilken annan träning som helst. Eftersom de är lätt lärda och tycker det som du tycker är roligt så hänger de ju med på allt. Just i TL-träningen så behöver man lära dem att ta det lite lugnt också och vid ganska tidig ålder tycker jag. Det är mycket energi och mycket arbetslust vilket gör att det är lätt att överaktivera dem tror jag och så även om det är jätte roligt och det går som på rälls och energin földar måste de in pausser och vila för annars kan det lätt bli lite stress och då kommer lätt gnället och pipandet.

För mig är perron den perfekta hunden då jag ville ha e arbetsmyra med farti som är mycket förig. Tycker det är viktigt att välja hund ras utifrån sin egen personlighet och för min personlighet passar perron utmärkt.

Ne slut på denna lilla rapport efter 7 månader med perro. Blir väll en ny rapport fram över när vi gått igenom hela tonåren också, kanske ser lite anorlunda ut då.

Här en bild på min lilla Kalle ”Aberlours Ebony & Ivory och Tova min rottis.

Bild

Här kommer lite mer bilder på min lilla krulltot.

Bild

Bild

Bild

Här har vi vart och gjort uppletande på lunchrasten 🙂

Bild

Bild

Over and out

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s